22 juli 2004


Idag va jag faktiskt ganska pigg på morgonen då jag gick upp. Kände mig jätteglad och utvilad.. jätteskönt!
Kom till jobbet i ganska bra tid och tog det lugnt.. jobbade hela dagen utan större stressmoment..
Men sista två timmarna va jättetrista. Då hände ingenting =(

Fick tillbaka journaler från Trygg Hansa som skulle utvärdera om jag va berättigad till
ersättning för alla utlägg till samtalsterapi m.m.
Men icke sa nicke.. det fick jag inte. Jaja, jag har ju redan betalat allt sånt
så det är ju inget att göra åt nu! Bara trist att de inte tyckte problemen jag har nu
inte hade med rånet att göra. Blev så förbannad först, sen besviken. Fattar de inte??
Besvär kan ju komma lång i efterhand.. inget som säger att det måste hända just då man varit med om saken.

Satt o läste alla journaler.. jag visade inga psykotiska sidor iaf =) Det är ju bra!
Men det va massor med nedstämdhet och hopplöshetskänslor jag visade istället..
Och många tankar om självmord/att göra mig själv illa för att straffa mig själv.
Kändes lite konstigt att läsa om allt det där.. det kändes som en annan person nästan.
Jag vet ju att jag har suttit där och sagt allt det där i mer eller mindre omfattning.

Jag kan helt plötsligt få en stark känsla av att börja gråta.. men inte för att jag kanske just då är ledsen..
utan jag kanske läser om något ledsamt eller något som är jätteglatt..
Det är som om mina känslor har satt sig på utsidan nu och är jättestarka. Min psykolog sa
att det kan bli så den första tiden efter att man har slutat med sin medicin, det tar ju en tid innan kroppen ställer om sig.
Tills den liksom går på sin egna "glädjemedicin" Visst är det jobbigt att det är så.. men man får härda ut!!
Det är fortfarande så att jag kan bli snabbt nedstämd/irriterad och sen i nästa sekund bli glad igen.
Och det tär på människorna omkring mig, samt mig själv för det är skitjobbigt att vara så.
Men visst mår jag mycket mycket bättre nu än förut!! Helt klart!!

//Sarah




©Sarah