Tankar efter rånet




7/4 2001 lördag kl 01:53
Pappa frågade mig hur jag mår annars.. han vill ju veta hur/vad som pågår innanför skalet...
Jag mår dåligt, det vet han!!!
Och jag ser hur dåligt han och M mår.
Man har en massa frågor inom sig som man behöver få svar på, men förmodligen aldrig får!
Frågor så som

• Varför?
• Hur fick de reda på det?
• Har X något med det här att göra?
• Kommer de ta ut hämd?
• Varför kunde det inte hänt någon annan?
• Vad har jag nånsin gjort som förtjänar att bli behandlad så här?
• Varför gick jag inte ner?
• Varför var jag tvungen att vara där?
• Hur hade det gått om jag inte varit där?
• Hade pappa varit här då, eller skulle han va död?
• Vad skulle hänt om vi inte hade vaknat?
• Vad hade hänt om A kommit upp?
• Varför gjorde jag inte mer för att hjälpa pappa?

Tankar om polisen och kriminalarnas arbete


Du vet hur man tänker att bara man ringer polisen så blir allt bra.. det blir det inte.

All undersökning tar jättelång tid och man svävar mellan hopp och förtvivlan.
Ibland blev jag arg och ibland blev jag glad eller ledsen. Efter rånet gjorde de en
kriminaltekniskundersökning.. och det tog tid.. de tog upp fotavtryck och tog fingeravtryck.
De gjorde DNA undersökning på en rånarluva de hittat och jämförde
den med gärningsmännen och pappa.

Efter all tid vi fick vänta så fick vi tillslut se hela förundersökningen..
där det fanns med alla deras förhör och allt de sagt.

Massor fanns med, bilder på pappas bildkonfrontation och bilder på pappas skador,
bilder på gärningsmännens bil och ägodelar och kläder..

När man läst den så förstod man hur lång tid det faktiskt tar att gör en sån grundlig
undersökning. Men man önskade att allt kunde gått mycket snabbare.

Kriminalarna var rätt ok.. tycker det va lite konstiga till sättet o så.. men de va ok.
Den kvinnliga polisen jag fick prata med var jättebra. Hon bara lyssnade och fanns där.
Honhade frågor och ställde de i den takten jag kunde svara på de.

Gud vilken jobbig upplevelse!!!!!!!!!



©Sarah